Hästens hovar är en mycket viktig del av hela organismen och dess funktion. Tänk dig själv att börja springa runt, hoppa eller utföra akrobatkonster i skor som inte alls passar. En stor mängd hästar fungerar vad man kan tycka, tillfredsställande trots brister i hovvården. Tänk istället hur bra de kunnat vara om hovarna varit rätt formade. I den här artikeln kommer jag inte att omtala hovsjukdomar utan koncentrera mig på hovens form.
Det är skillnad mellan att sko en häst och att balansera den. Alla hästar skall skos likadant. Det spelar ingen roll om det är en dressyrhäst, islänning, ponny eller travare. Deras hovar skall alla formas på samma vis. Det är det som kallas verkning (som brukar resultera i en skoning). Inom vissa discipliner är det vanligt att man förändrar hästens benföring genom att mixtra med vad den har på fötterna. Det är det som kallas balansering.
Balansera hästen kan man göra med boots, vikter, skydd eller olika typer av skor. Att försöka balansera med hjälp av olika former på hoven är en dålig lösning. Det leder bara till försämrad tävlingsförmåga och ökad skaderisk. Hur man balanserar en häst tas inte upp här.

Så här skall en korrekt verkad hov se ut från sidan. Fyra punkter är viktiga.
Tyngdpunkten i kotleden skall vara i mitten av leden (inte mitt på benet)
Från kotledens vridpunkt skall de nedersta benen följa en rät linje.
Trakten bör sluta rakt under kotledens vridpunkt.
Hovledens vridpunkt skall dela den viktbärande hoven i mitten.
 |
 |
Bilden till vänster visar en hov med för lång tå. Den nedre axeln är tydligt bruten.(Jämför med högerbilden - tåaxen och tyngdpunkt). Den hästen kommer att få problem med sina ben. Troligtvis kommer böjsenorna med förstärkningsbandet att ta stryk. Den är inte heller osannolikt att en eller flera leder kommer visa hälta. Inte nog med det. En häst med långa tår kommer inte heller att kunna prestera maximalt. Han kommer att lägga massa onödig kraft på att få benet att rulla över. Bilden nedan visar varför. Den blå pilen visar kraftriktingen. Det är senans riktning. De gröna pilarna visar kraft- och hävarmar. Dessa är lika för alla. Den röda pilen visar den hävarm som den blå pilens kraft måste övervinna för att hoven skall kunna rulla över. Ju längre den pilen är desto större kraft går det åt. Alltså ju längre tå desto mer kraft går det åt att röra sig. Ett slöseri med kraft. Den kraften skulle i alla fall jag föredra att ha kvar till sista biten in mot mål…
Det går att lära sig att gå med högklackat, även om man är ovan. Men få skulle föredra högklackade skor som löparskor. Ännu färre skulle välja en högklackad sko med liten hälklack och en stor klack framme i tån. Det är vad en lång tå på hoven innebär…
Om du har en häst med långa tår och vill ha en häst som tävlar bättre och håller längre – verka bort tån och låt trakten vara.
Understuckna trakter
Ett lika stort problem som långa tår är understuckna trakter. Hovväggen stressas än mer av understuckna trakter än vad den gör av långa tår. Väggen skall vara del i stötupptagande i varje steg. Den mesta av den effekten sitter i lamellerna. För att de skall kunna jobba krävs att de ligger an mot marken i samma vinkel. Om trakten är understucken ändras vinklarna och stötupptagningen blir sämre. Istället får andra vävnader ta upp mer av stöten. Oftast drabbas leder, senor och gaffelband. En annan viktig sak med understuckna trakter är att de inte ger ett bra stöd åt foten eller för den delen hela hästen. Dess förmåga att stå avslappnat försämras och den börjar överanvända sina muskler och senor. Dessa blir ömma och inflammerade. Det kan drabba så höft upp som i nacken eller ryggen.
Titta på bilden av stolen nedan till höger. Föreställ dig att sitta lugnt och avslappnat på den. Jämför sedan med stolen till vänster. Det ser väl betydligt bättre ut…
En understucken trakt med för kort sko medför samma sak för hästen. Ett tankeexempel till: Ta på dig ett par träskor, två storlekar för små och med en extra klack i tån. Ge dig ut och spring. Berätta sedan för din omgivning om hur du klätt dig för din motionstur. Det är en mänsklig motsvarighet till understuckna trakter. |