I nedre delen av benen finns tre stora senor, två böjsenor och en sträcksena. Namnen beskriver bra vad de har för uppgift. När benet förs framåt sträcks tån via sträcksenan och när benet förs bakåt böjs nederdelen av benet med hjälp av böjsenorna.
Problem i böjsenorna är oftast betydligt värre än i problem i sträcksenan.

En frisk böjsena är torr och fin när man ser och känner på den samt den har en rak kontur. Den är också helt smärtokänslig. En skadad sena däremot kan vara svullen och området runt där skadan sitter är varmare än omliggande vävnad. Oftast är den också öm och det är inte ovanligt att svullnaden antar formen av en banan. En lite allvarligare senskada är mycket öm. Vissa hästar tillåter inte ens att man tar på benet.

Om man upptäcker något av ovanstående på sin häst bör man ta det på allvar. En senskada tar lång tid (6-9 månader) att läka ut och det är därför viktigt att iaktta varningstecken. Det är inte alltid man ser dem då hästen rör sig. Senskador ger oftast inte en markant hälta såsom ledinflammationer gör. Man får lita till sina ögon och fingrar. Allra bäst är naturligtvis att uppsöka en veterinär med diagnostiskt ultraljud. Med detta kan man ”lysa” senan för att se blödningar, inflammationer eller rupturer.

Senskador uppkommer av flera olika orsaker. Bortsett från skador från direkt våld kan de bero på till exempel långa tår, understuckna trakter, dålig cirkulation i benen, ensidig träning, för mycket träning på mjukt underlag, utmattning etc.

Vi tar tacksamt emot dina egna beskrivningar av symptom, behandlingar, örter, resultat mm.