 Citatet kommer från ”Riket vid vägens slut”, tredje delen i trilogin om Arn Magnusson skriven av Jan Guillou. Hästarna som beskrivs är arabhästar tagna till Norden av cisterciencermunkarna som invandrat från södra Europa.
De svenska varmblodiga raserna har anor bland annat från dessa trakter och kanske var det Fader Henrik och hans kollegor som lade en av grundstenarna till våra hästar.
Har då hästarna ett eget språk?
Visst har de det. En dialekt av det språk som de flesta djur kommunicerar med. Även vi människor förstår det språket till viss del. Bakåtslickade öron och ett uppvisat tandgarnityr är en av de tydligaste fraserna i parlören…
Det mesta i deras språk, liksom även hos människan, är icke-verbalt dvs. utan ord. Det är genom gester, miner, hållning osv. som kommunikationen sker.
Olika raser olika språk?
Jag har svårt att se att olika raser skulle tala olika språk. I de fall hästar inte förstår varandras signaler rör det sig nog oftast om ”dålig språkträning” i stället för olika språk. Man hör ibland att till exempel islandshästar har ett språk som inte förstås av andra raser. Troligtvis är det en enklare förklaring än så. Många islandshästar går i flock i flera år innan de hanteras i någon större grad. De kanske föds ute i flocken och har bara sporadiska kontakter med uppstallning och åtskiljning i boxar.
Brukshästsspråk?
Andra raser går i mindre flockar, tas in i stall oftare och blir brukshäst mycket tidigare. Kanske får den också smaka på den beska medicinen med enbart box och träning utan hagvistelse. Om den kommer ut så är det i en liten hage där den går ensam. Den hinner inte trimma sitt hästspråk lika tydligt som hästar som går länge i stora flockar. Kanske kan man tala om ett bruksshästspråk som är torftigare och grövre än friare hästars.
En större vana att tala och förstå kroppsspråk gör att signalerna inte behöver bli lika tydliga för det mänskliga ögat och vi missar dem. Det gör brukshästarna med men de flockvana hästarna gör det inte. De har snarare problem att förstå varför de andra (brukshästarna) inte förstår och de får ta till grövre signaler. Något vi troligen misstolkar som att de talar olika språk.
Tala klokt
På tal om Arn Magnusson och hans språkval till hästarna. Att han talade till dem med värme och kärlek både i tal och i kroppsspråk är nog en större anledning till hästarnas intresse än valet av tungomål. Lär man sig att tolka hästars signaler och hur man förmedlar sina egna signaler så hästen förstår samtidigt som man alltid håller sig högre på rangskalan får man en lättare samvaro och en större glädje tillsammans med sin häst.
Vill du läsa ett större smakprov på inledningstexten? Klicka här…
|
