Vetenskaplighet

Kompletterande metoder anses ofta vara ovetenskapliga och därför också overksamma. I alla fall om man skall lyssna på skolemdicinska företrädare. Man hänvisar till gjorda undersökningar som visar att metoderna inte är bättre än kontrollgrupper eller placebo. Men hur är undersökningarna utförda?

Det är som bekant stora skillnader mellan skolmedicin och kompletterande metoder. Även om skolmedicinens vagga ligger i folkmedicinen med tonvikt på läkeväxter (som man är stolt över att ha glömt) och viss del av farmakologin snuddar vid växtriket är tillvägagångssättet markant annorlunda. Det medför ju naturligtvis att sättet man gör undersökningar på måste skilja sig lika mycket. Men så är inte fallet.

Alternativmedicinens stora problem när det gäller bevisning av effektivitet på ett sätt den akademiska världen accepterar är att det är mycket svårt att göra en sådan studie. Görs sedan studien med utgångspunkt från skolmedicinskt tänkande blir resultatet bedrövande. Det krävs goda teoretiska kunskaper och klinisk erfarehet i en behandlingsmetod för att kunna göra den rättvisa i en studie. Tyvärr saknas detta hos dem som gör undersökningarna samtidigt som de som besitter dessa kvaiteter ofta saknar kunskaper och erfarenhet i att göra undersökningar eller så har de helt enkelt inte tid.

Tänk att en homeopat skulle göra en undersökning av ett nytt läkemedel, i ett nytt medicinskt område, från någon av de stora läkemedelsbolagen. Homeopatens bristande kunskaper i exempelvis kemi och inre medicin skull säkerligen hämma resultatet. Få, om ens någon i den skolmedicinska världen skulle ge studien något som helst värde. Men då förhållandet är tvärtom dvs att inom kompletterande behandlingsformer okunniga och oerfarna människor gör undersökningar om just dessa behandlingformer - då hänvisar man gärna till dessa...

Ett annat problem för att kunna utföra studier är holismen. Eftersom varje patient är unik och det krävs en individuell behandling för varje patient vid varje enskilt tillfälle skulle det krävas ett oerhört stort underlag för studien. Skulle man till exempel göra en studie av homeopatisk behandling av juverinflammation hos nöt (vanligtvis mycket tacksam att behandla med homoepati) och kanske man behöver använda 20 olika preparat. Dessutom kanske en del av korna behöver byta preparat efter en viss tid. Det skulle krävas en mycket stor besättning med juverinflammation för att ge ett acceptabelt statistiskt underlag för varje behandlingssätt. Likadant är det med alla andra behandlingar. De anpassas för varje individ och för dennes tillstånd för stunden.

Tyvärr kommer vi nog inte få fram någon ärlig undersökning som visar effektiviteten hos kompletterande behandlingsmetoder. En undersökning kan ju konstrueras för att få fram undersökarens egna syften. Eftersom läkemedelsindustrin sponsrar mycket forsking även på institutioner lär ingenting komma därifrån heller. Denna industri är ororliga över effekten hos de kompletterande metoderna, det är därför lobbyn strävar efter ett förbud. Att vilja förbjuda någonting är även att visa att det är effektivt.

Sedan 1995 är det förbjudet för djurfoder att innehålla homeopatika. Det om något är ju ett erkännande av homeopatin. De substansmängder som homeopatiskt innehåll skulle utgöra är inte mätbara ens med moderna apparater (skulle cuprum D12 dvs koppar ingå som homeopatiskt tillskott i foder så innehåller ett havrekorn mer koppar än hela säckens innehåll av cuprum D12). Ett bevis via studie för kompletterande behandlingsmetoder skulle kunna innebära ett inkomstbortfall av många sköna euro. Därför vore det för dem mycket lugnare om dessa metoder vore förbjudna...

[Tillbaka]