Hästens tänder

En mycket viktig del av hästen sitter i dess mun. Tyvärr förbises munnen alltför ofta och till råga på allt misshandlas den vid upprepade tillfällen i allt för många stall.

En grundregel man bör ha när man misstänker problem med tänder och tandkött är att uppsöka en hästtandläkare och inte någon annan. För visst är det så att när våra tänder krånglar så går vi till tandläkaren och inte till husdoktorn. Det är mer regel än undantag att veterinärer och så kallade tandexperter saknar tillräcklig kunskap om hästmunnen för att kunna göra ett korrekt arbete. Fråga till exempel en hästtandläkare om tandraspen och dess användning… Tandläkaren använder oerhört sällan detta verktyg medan oproffessionella förståsigpåare gör det i stor utsträckning.

Det är inte så att sår i munhålan behöver komma från vassa tandkanter. Däremot är tandemaljskanten skarp för att hästen skall kunna krossa födan. Raspas den kanten ner saboterar man hästens möjligheter att tugga sin mat och tillgodogöra sig näringsämnena.

Hästens tänder är byggda för att kunna tugga stråfoder och till viss del annan mat såsom havre, korn, frukt osv. Den är däremot inte byggd för att tugga pelleterad mat. Pelletsen ger en felaktig nedslitning av tänderna och annan tuggning försvåras på sikt. Lägger man sedan till andra negativa effekter av pelleterad föda (giftiga konserveringsmedel och igenslamning av tarmsystemet) är det svårt att förstå att de överhuvudtaget finns kvar på marknaden.

För att tänderna inte skall slitas i onödan krävs ett väl anpassat bett. Ser man på bettmarknaden i stort undrar man om tillverkarna någon gång öppnat en hästmun. Bettet skall ligga mellan käkarna då dessa är stängda. Öppnar man munnen ser man att det finns ungefär 1 cm plats mellan över- och underkäken. Bettet får alltså inte ha större diameter än detta mått. Stora bett leder till att hästen slår med huvudet för att komma undan den smärta bettet medför samt att den lägger tungan över bettet. Detta för att tungan inte får plats under ett stort bett.
Därtill måste man vara mycket noga med bettets längd. Det skall vara exakt den sträcka det är mellan yttre kanten av munvinklarna med munnen stängd. Varken mer eller mindre. Är bettet för kort eller för långt klämmer det munvinkeln mot tänderna samt att bettet slår mot tänderna. Självklart reagerar då hästen med att "vara dum i munnen".
Om hästen protesterar i munnen eller att den måste ha spänd nosgrimma eller spärrgrimma bör du kontrollera betslingen noggrant samt beställ tid hos en riktig hästtandläkare.

Hästens tänder bör ses över och behandlas av en riktig hästtandläkare och inte bara någon som sticker in en rasp i munnen.

[Tillbaka]